Mest ångest just nu har jag över att vara själv. Tror inte att det kommer att bli så på direkten.
Jag känner mer och mer igen mig när vi är två om ansvaret. Men när jag är själv med J kommer tårarna och ångesten och mörka tankar.
Nog för att jag inte trodde att det skulle vara lätt att skaffa ett barn. Men att jag skulle må så här, det trodde jag verkligen inte
Hej! Kom in till din blogg via Sassi och har läst den några gånger. Läste ditt förra inlägg imorse och kunde inte släppa det med tankarna. Du är modig och stark som tar tag i detta och ber om hjälp. Din man har tur som har dig och ditt barn har tur som har en modig mamma som kämpar för att få må bättre. Jag har själv två barn men som tur är har jag inte upplevt det du upplever men jag har haft hormonsjukdomar under graviditet och efter och därför känt mig olycklig och nästan mest...galen. Ett tag ville jag kasta mig nerför trappan så jag kunde hamna på sjukhuset och så jag skulle få vara ifred från barnen och alla andras behov. Har du kollat så det inte är så att depressionen får skjuts av sköldkörtelproblem? Jag har struma och när den var som värst ville jag inte finnas. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska få all hjälp du behöver så du får må bättre snart och kan njuta igen. All lycka //Karin
SvaraRadera