Andas in och andas ut

Usch vad jag var nere i går. Riktigt sådär deppig som man kan bli på detta förbaskade väntande.

Så försöker nån sajt få det till nåt positiv i förlossningen det här med att man inte får barn på beräknad utsatt tid. Vidare konstaterars det att det bara är 5% av de som fått BF på ett visst datum som även får detta. Dåliga odds med andra ord. Riktigt pissiga odds!

3/10 får före och 7/10 efter beräknat datum.

Vidare står det att man bör fylla dagarna med "saker man inte kan göra sen".

Vet ni vad jag vill göra?

Jag vill kunna ta en rejäl långpromenad i högt tempo och avsluta det hela med en fin kopp choklad läsandes en härlig roman bekvämt på nåt fik.

Jag vill shoppa snygga kläder i den strlk jag hade innan graviditeten.

Jag vill gå på aerobics.

Jag vill gå på spinning.

Jag vill göra en dagsutflykt över dan till en annan stad.

Jag vill gå på ett museum.

Hade det varit sommar hade jag velat satt mig på en schyst uteservering och bara njutit av en alkoholfri drink.

Jag hade tagit en filt och lagt mig i gräset.

Jag vill dricka champange

Ja det finns massa saker som jag mer än gärna vill göra. Grejen är bara den att jag har väldigt ont så fort jag gör nånting. Visst kan jag säkert smälla i mig massa alvedon och ha en svag förhoppning om att det kanske hjälper. Det är bara det att jag gärna spar dom fram tills dess att det drar igång på riktigt, samt till efter förlossningen. Det känns som att jag kommer att behöva det då mer än nu.

Jag kanske resonerar konstigt jag vet inte riktigt.

Nåväl. Det känns bättre idag, speciellt efter prat med goa Frida samt mail med fina Marianne.

Nu håller jag siktet inställt på att bebis kommer på söndag, så nu ska jag se till att försöka göra det bästa av situationen med start från imorgon.

Det jag ser som positivt med att bebis väntar på sig är att då vet jag garanterat att jag och M får vara hemma ihop tills efter nyår.

Dagens bra: prat med Frida, samt att vaktmästarn var här och luftade elementet. Jag anmälde igår och dom kom idag. Snabbt, smidigt och enkelt. Me likey!

Sociala filter någon?

Nej jag tror inte att den här mamman ska lämna några mer kommentarer på feejan innan bebis kommer.

Sen när bebis kommit så ska jag bara skriva att min bebis är underbar och gör preciiiis som vi förväntat oss eller som vi vill. Kommer jag säkert inte göra men får bra lust. Inte för att det spelar nån roll, dom som gör det får också negg kommentarer. Har en vän som fått värsta ängeln till son och är jätteglad och mår jättebra. Klart nån lär sticka en nål i ögat på henne med att den bra perioden snart "går över"

Är rejält arg, trött och ledsen (inte på er mammor som läser min blogg, ni är vettiga och har inte gjort annat än att stöttat och sagt bra saker. Tack för det)

på alla neggo kommentarer man får. Är man glad över att man inte har gått upp så mycket som gravid så får man neggokommentarer om det, känner man sig deppad och lång ner i skorna en dag så får man kommenatarer som att detta skall man bara vänta sig som gravid. För att inte tala om att när pyret kommer, så kommer vi snart verkar bli skickade till auschwitz om man ska tro vissa!

Men jag får väl skylla mig själv till viss del som är så van att skriva saker om mitt liv där. Mental note, sluta med det.

Nej tacka vet jag Anna och Frida som har skrivit och sagt saker till mig som är realistiska utan nåt hånflin i ansiktet. Det ni har skrivit har betytt mycket ska ni veta, tack för det!

Sen ställer jag mig nog till den skaran som börjar bli trött på att vissa beskriver det här med barn som nånting horribelt. Dom är bara jobbiga och till besvär och ska säljas än hit än dit. Ja det är jobbigt med barn och JA klart man får uttrycka sin frustration när man inte sovit på en månad och är ett skal av sitt forna jag. Det är inte det jag menar. Jag är trött på duktiga pia som ska tala om för mig att allting bara blir jobbigt med barn. Ja jag ska väl inte säga så mycket då jag har tyckt att graviditeten är jobbig och det är jobbigt nu för nu vill jag få träffa pyret. Men för min del så har det handlat om andra saker. Min graviditet har dragt upp djupa sår som jag trodde var läkta. Vilket jag inte har insett förrens ungefär 2 månader sen. Detta har ju inte gjort mig till den mest happy gravida i grannskapet kan jag säga. Och nu är det jobbigt för att jag vill få träffa Pyret. veta att beben mår bra, få börja det här nya livet nån gång. Få bli tre i familjen

Tro mig jag avundas verkligen dom som får gå på små moln och bara myser mesta delen av tiden. Jag hade gärna bytt med dom. Sluppit denna jobbiga känslomässiga resa som graviditeten har inneburit för mig. Sår som sprättas upp och som jag nu behöver få laga på riktigt. Eller alla konstiga blickar på mig för att jag inte hoppar jämfota av glädje över magen eller vad det nu kan vara.

Det som trots allt känns som en tröst är att jag får hjälp med det som varit jobbigt samt det som är jobbigt. Att få bekräftelse på att det inte är jag som är helt fläng.

Jag kan väl bara önska att jag kommit på detta tidigare så att jag inte i samma utsträckning skrivit saker som säkert sårat andra.

Som sagt det är alltid lätt att vara så efterklok

Alla dessa neggo kommentarer får mig att tänka på dom som har det svårt. En person, är någon som står nära M som inte kan få barn. Som alltid velat få barn men det går inte. Det är bara en av många som jag vet har det svårt.

Nej om jag börjar en mening med "vänta du bara" så måtte nån därute slå mig hårt i huvudet och påminna mig om den här dagen när jag tyckte att alla var idioter som skrev plumpa saker som gjorde mig jätte ledsen.

Gör mig den tjänsten är ni snäll, för jag vill inte vara en av dom mer än jag redan är.

40+2

40+2 idag ingen bebis än så länge med andra ord.

I lördags var det heldag i Hemlingby. Där har dom Ica Maxi, Barnens hus, systemet, din sko, apoteket m.m. Då vi fått en dyr men bra åkpåse i present av ma och pa till pyre, så var vi till barnens hus. blev även skydd till sängen, amningsnapp samt födelsedagspresent + julklapp till systersonen.

Sen var det apoteket, systemet (lite alkoholfri öl) och ica maxi som gällde.

Vi dumpade alla grejerna hemma och åkte sen över till syrran. Där var det julmusik och julpyntande. Det blev en soft kväll. Maken lagade trerätters och jag och syster softade.

Med oss hem sen fick vi en stor låda med bebiskläder samt babywatcher.

Vi har fått låna så grymt mycket grejer av dom: kläder, babyskydd, babysitter, babybjörn och kommer även att få låna spjälsäng vad det lider.

Så väldigt väldigt snällt! Dealen är ju att om dom skaffar en till så delar vi med oss, vilket känns självklart!

Blir det ingen bebbe inatt så ska jag ta en helt hemma dag imorgon och inte sticka näsan utanför dörren. Det beror på att det gör så fruktansvärt ont att röra på sig och det blir faktiskt värre för varje dag som går. Men, men senast torsdag så ska jag ring så att dom får boka ett ultraljud och så får vi se om jag blir igångsatt eller om bebisen hinner att komma innan. Även idag är det innedag kan jag tillägga. Skönt att tufsa runt i lägenheten utan att ha ont. Samtidigt väldigt trist. Jag orkar eller kan knappt göra det som jag vill. Vidare är det i princip snöstorm ute, så lusten att äns ta sig till närmsta affär finns liksom inte. Vill bara ha M nära hela tiden. Blandade känslor. Ena stunden känns det helt oki att tuffla runt som en valross och nästa så vill jag bara störtböla och att pyret ska komma ut nån gång.

Eller fel, jag typ längtar tills februari då jag har läkt ihop och vi kanske fått nån rutin??? Eller att jag ivaf känner den lilla krabaten lite mera....

Man har ju som ingen aning vad som väntar. Förutom att det kommer bli jobbigt, blandade känslor och att vi kommer att sova dåligt. Bebisen är liksom bara en stor abstrakt sak som jag inte kan sätta fingret på alls. Jag har liksom inga förväntningar. Man har ju bara förhoppningar som man vet att de med största sannolikhet inte kommer att införlivas. De enda föräväntningar och deal jag har med M är att jag i januari/februari nån gång i veckan när han är ledig få gå iväg och plugga tre timmar i veckan. OM det går. Vem vet det kanske inte funkar alls??? Hur sjutton ska man veta?? Allt annat är bara suddigt.

Nu till något betydligt roligare. Vi har utsett 2 gudmödrar samt en gudfar till Pyret. Alla dom har tackat ja :)

Jag har valt ut gudmödrarna och har tänkt att jag vill ha två stycken som är så lik mig som möjligt. Kattis och Tove är gudmödrar och Ms bror Micke kommer bli gudfar. Sen är det en till gudfar på G.

Vi vill att pyret skall omges med bra vettiga vuxna som har liknande värderingar som oss. (detta gäller inte bara gudföräldrarna hit räknar vi alla våra vänner skall tilläggas!)

Vi ser det som att det är viktigt att det finns vettiga vuxna i pyrets liv. Då jag själv har haft det i form av en fantastisk farmor och farfar så vet jag hur betydelsefullt det är.

samt att det är fint att veta att det kommer att finnas andra som pyret kan vända sig till om inte h*n känner att det går att prata med oss

Vi är lite extra glada att ni vill bli involverade i pyrets liv. Så vi lär väl planera in nån namngivningsfest till våren och hylla krabaten.

Nej nu ska graviddeppot hoppa in i duschen och köra igång maskinerna med tvätt och disk. Här även tänkt att jag ska laga mat till min kära Make tills han kommer hem. Han har varit så fantastisk och tagit hand om mig och pyret så himla bra under den här graviditeten.

Kan säga att jag är kärare i honom än någonsin och att jag verkligen litar på att han kommer att finnas till för mig samt vårat barn så länge han lever.

Han är helt enkelt bäst

Värsta slappot

Nu kom jag ur duschen. Klockan 17.40 jag har gått omkring i mjukisbyxor, ful pressbyrå t-shirt tjocksockar och utan BH. Har inte gjiort mycket vettigt idag kan jag säga :P

diskat två maskiner, laddat tvättmaskinen, men tänkte vänta på att M kommer hem så att jag kan stoppa in hans skjorta från idag också.

Surfat mest. Ms nya datorstol är grymt skön så nu kan jag sitta utan att få ont ;)

druckit kaffe, ätit glass och snackat en sväng med Jenny. Lyssnat på julmusik.

Imorgon ska jag trotsa vädret och träffa syster på stan för lunch.

Det som står kvar på dagens göra lista är att jag ska betala räkningarna och skaffa mig den där jävla e-legitimationen så att saker och ting ska gå smidigt :)

Fick ännu ett glatt ekonomiskt besked, jag hade glömt två dagar på HP-penningen (att jag skulle få dom alltså) vilket innebar 300 mer som skall sättas undan.

Nej nu kom maken hem swå nu ska han få sin dator.

Själv ska jag ta på mig kläder ;P

Otålig

I fredags så verkade det som att det var förlossning på G, då jag somnade med värkar på torsdagen och vaknade och hade värkar på fredags morgonen.

falskt alarm dock, det gick över. Till min halvbesvikelse.

Man ska ju njuta av den här sista tiden. Det gör jag inte! Sen får alla andra säga vad dom vill. Jag börjar få svårt att ta mig ur sängen. Har ont så fort jag rör mig och är helt enkelt totalt begränsad. Sånt där man glömmer, det är jag helt övertygad om...

Hade så ont när jag gick hem från stan att det tog en timme. I normala fall tar det max en kvart.

Yeeei.

var till psykologen också i fredags. Som alltid blir det storböl och jag får mer insikter. Trots att jag har issues så känner jag mig starkare och starkare som blivande mamma. Att jag varit negativ och skeptisk denna graviditet och att jag reagerar som jag gör, det finns det anledningar till det. Så nu har jag bestämt mig för att inte be om ursäkt för det. Jag har mina anledningar till att just jag reagerar som jag gör och när vi pratar om det så ser psykologen alltid bekymrad ut, vilket får mig att inse att jag faktiskt inte ska vifta bort det jobbiga.

Samtidigt så får jag höra att jag är insiktsfull och att jag tar tag i problematiken. Vilket känns bra. Man går från dåliga mönster in i förhoppningsvis nya bra mönster.

Det är säkert inte så för alla men för min del så har graviditeten verkligen inneburit en slags livskris, vilket jag även läst att det kan göra. Detta är ju utan tvekan det absolut största jag kommer att vara med om. Att ta ansvar för en annan individ och förhoppningsvis få den att växa upp och bli en människa som har det bra.

Jag tar inte lätt på sånt vilket i sin tur gör att det kommer upp massa tankar och känslor.

Jag är verkligen grymt tacksam över att det finns psykologhjälp gratis för föräldrar från graviditet tills dess att barnen har fyllt 8 år. Vidare så är jag faktiskt glad över att jag är en person som analyserar inte bara kastar mig in i saker och hoppas att det blir bra.

Jag jobbar för att saker ska bli bra och försöker verkligen att göra det utan skygglappar

Tack för allt ni gett

Vill bara ge ett stort tack till alla fina mammor, som har kommit med massa pepping, tips råd och allt mellan himmel och jord vad det gäller graviditet och sen småbarn. Alla läser inte bloggen men ni är så betydellsefulla för mig! Nu senast var det jobbarkompisen som gav tips på vad man ska tänka på när man köper vinteroverall till den lille.
För nån som mig, som är helt clueless vad det gäller det mesta kring barn så har det varit underbart att få kunna ställa massa knäppa frågor om ditten och datten.
Så stort tack för allt ni har gett och allt ni ger! Och bli inte förvånad om ni får ett samtal från en nervös förstagångsförälder som undrar nåt konstigt och med det menar jag nånting som man som kvinna ju bara ska "veta" :D

En rolig sak i graviditeten: den första okända människa som har klappat mig på magen var Bingo Rimér (eller hur han nu stavas) var inne på Bokia igår där han tydligen signerade böcker. Han charmade nästan på mig en bok jag inte ville ha. Det är charm och sälj det ;) Så blev det såklart bebisprat. Haha

Apropå nåt helt annat så har jag tänkt en hel del på det här med amning. Nu när jag själv väl står där och läser lite om det så märker jag att det känns jäklarns tudelat för mig. Visst bra om det fungerar och bra för bebisen och allt sånt där tjafs. Men jag då? Jag tycker väl nånstans att min kropp har tagits nog i anspråk, jag är lite less på att rent fysiskt tillhöra nån annan på det här sättet. Återigen är vi där. Förbaskat politiskt inkorrekt. Vidare har jag börja läsa om maning och det

får mig snudd på äcklad och väldigt ifrågasättande av alla konstiga ideer. Först och främst, ungar kan inte amma det ska man lära sig. Fine tänkte jag visst det får väl ta en vecka eller två så får man komplettera. I den där jävla broschyren står det att det kan ta några månader. Några månader??? Är pyret så segt då blir det napp. Sorry älskling men så är det! Vidare så verkar det som att man för jösse namn INTE får mata sitt barn med nappflaska de första dagarna om amningen inte kommer igång, utan föräldrarna ska sitta med en sked eller nån jävla mugg. Glöm det säger jag bara! Vi har redan inhandlat nappflaskor!

Och napp är inte att tänka på, gosse det är farligt! Så pratar man runt och märker att många skiter i allt det som ska vara så "jävla bra" för ditt barn. När jag pratade med ma och pa om detta så sa det att det var i princip samma rön som när jag och syster var små. Med andra ord så verkar det vara ett väldigt massa tyckande hit och dit utan riktiga vetenskapliga belägg bakom!

Nej här tänker vi både napp och nappflaska. Och tycker jag att detta är för hemskt och jobbigt så blir det pumpen och ersättning. Sen kan dom där tanterna få säga vad dom vill!

Jag hoppas ju på att allting får bra att det funkar och att jag orkar köra ett halvår (har tre månader som delmål kan jag säga) men sen får det banne mig vara slut på allt sånt där.

Jag längtar tills min kropp är min! För tro inte att du får äta som vanligt när du ammar.

Nej thank you very much! Nu har jag tänkt på nån annan i snart 8 månader i vad det gäller att stoppa i sig. Nu är jag less på det!¨

Vidare så verkar det vara väldigt vanligt att man får pissigt bemötande på BVC, samt att alla säger olika. BLÄ

Jag länkar här till ett gammalt blogginlägg av Linna Johansson som jag tycker beskriver hur jag känner inför amning på ett bra sätt

Det är extra känslosamt just nu

Jag var hos psykologen och pratade förra veckan. Vi kommer nog att fortsätta ett tag hon och jag. Både före bebis samt efter bebis.
Så nu är det en härlig kombination här hemma: gravid hormoner samt massa gamal skit som kommer upp som gör vad? Jo att jag storbölar som en idiot för absolut ingenting!
Jag har en teori om att när man blir på tjocken så går man tillbaka lite i utvecklingen känslomässigt. Jag är ju en sån person som fick lära mig att bli arg. Innan jag gjorde det så bölade jag även när jag blev arg. Mycket, mycket frustrerande. Så där är vi nu igen.
Så känner jag mig såklart urfånig och bölar bara ändåmera. Eller tycker att M är helt fantastisk som står ut med mig, så då bölar jag lite till.
Det vi pratar om nu hos psykologen kommer jag inte skriva om på bloggen. Jag vill inte att alla ska veta allt. Jag kan däremot se att mitt dåliga shopping beteende samt att mina ätstörningar är ett symptom på de riktiga probelm som vi skall ta itu med.
Exempelvis igår efter att jag hade bölat klart så ville jag naturligtvis trösta mig själv (jag har insett att jag har ett behov att trösta mig själv.) shopping 20 på kvällen funkar ju inte. Jag hade kunnat trösta mig med götta, men jag ville faktiskt inte. Jag ville få ta reda på vad det är för känsla som jag är ute efter när jag mår sådär och hur kan jag åstadkomma den utan att jag ger mig själv ångest?
Svaret var att jag ville känna mig varm på utsidan och insidan. Så det blev en lång varm dusch, där jag efteråt smörjde in magen med olja, tog på mig varma mysiga kläder. Sist av allt gjorde jag en kopp varm choklad. Så helt bort från göttat blev det inte. Men det blev samtidigt inte det där hetsätandet och jag var verkligen inte sugen på te vilket hade kunnat funkat det med.
Träning funkar också för mig för då får jag ur mig allt. Men som det ser ut just nu så är det inte så mycket träning.
Jag kan säga att duschen och den värmande drycken funkade alldelles utmärkt samt att inget av det gav mig ångest över ett dåligt beteende.
Kanske kommer jag nån gång över detta dåliga beteende, kanske aldrig. Nu vet jag ivaf om ett sätt som inte innebär att jag spär på nån form av ångest hos mig själv, så jag väljder att se detta som ett framsteg!

Fix

Det är måndag och fixardag idag. Har ringt försäkringskassan (känns sådär lagomt kul att man ska börja ha med dom att göra) för jag har bara fått utbetalat 4 dagar i oktober. Så nån ska ringa upp. Hur lång tid det nu kan ta? Hrm ja jag ger dom till torsdag sen ringer jag igen ;)
Annars så försöker jag städa men det går sisådär, nu gör det ont på magen om jag böjer mig framåt och ska ta upp saker från golvet. Så allt sånt går fetbort.
Jäklarns irriterande om ni frågar mig!
Nej nu får det bli lunch och promenad med låneböcker som ska in idag också.
Sen har jag bara en punkt kvar på listan och det är att lämna in glasögonen på reparation, men då måste jag få mina linser först