falskt alarm dock, det gick över. Till min halvbesvikelse.
Man ska ju njuta av den här sista tiden. Det gör jag inte! Sen får alla andra säga vad dom vill. Jag börjar få svårt att ta mig ur sängen. Har ont så fort jag rör mig och är helt enkelt totalt begränsad. Sånt där man glömmer, det är jag helt övertygad om...
Hade så ont när jag gick hem från stan att det tog en timme. I normala fall tar det max en kvart.
Yeeei.
var till psykologen också i fredags. Som alltid blir det storböl och jag får mer insikter. Trots att jag har issues så känner jag mig starkare och starkare som blivande mamma. Att jag varit negativ och skeptisk denna graviditet och att jag reagerar som jag gör, det finns det anledningar till det. Så nu har jag bestämt mig för att inte be om ursäkt för det. Jag har mina anledningar till att just jag reagerar som jag gör och när vi pratar om det så ser psykologen alltid bekymrad ut, vilket får mig att inse att jag faktiskt inte ska vifta bort det jobbiga.
Samtidigt så får jag höra att jag är insiktsfull och att jag tar tag i problematiken. Vilket känns bra. Man går från dåliga mönster in i förhoppningsvis nya bra mönster.
Det är säkert inte så för alla men för min del så har graviditeten verkligen inneburit en slags livskris, vilket jag även läst att det kan göra. Detta är ju utan tvekan det absolut största jag kommer att vara med om. Att ta ansvar för en annan individ och förhoppningsvis få den att växa upp och bli en människa som har det bra.
Jag tar inte lätt på sånt vilket i sin tur gör att det kommer upp massa tankar och känslor.
Jag är verkligen grymt tacksam över att det finns psykologhjälp gratis för föräldrar från graviditet tills dess att barnen har fyllt 8 år. Vidare så är jag faktiskt glad över att jag är en person som analyserar inte bara kastar mig in i saker och hoppas att det blir bra.
Jag jobbar för att saker ska bli bra och försöker verkligen att göra det utan skygglappar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar