Saker och ting ändras när man får ett barn. Prioriteringarna blir nya och annorlunda mot förut. Tidigare hade jag juh bara mig själv att ta hänsyn till och M men inte alls på samma sätt.
Nu när M jobbar och har ett sånt jobb så att han inte kan hjälpa till om nätterna med J så har jag i princip J hos mig 24 timmar om dygnet. Inget konstigt med det alls och det är ju så det är. Ofta så sover vi bra bägge två men inte alla nätter och vissa dagar är sega som attan. Och även när man får sova så får man störd nattsömn. Jag har inte sovit en hel natt sen före förlossningen. Men det är ju inget konstigt alls, det är så det är att vara småbarnsförälder.
Det gör även att min första prioritering som kommer upp när jag får tillgång till det är just sömn. När M kan ta J så är det det jag gör, jag sover för att orka.
Våra läggtider i familjen är inte ovanligtvis mellan 20 och 21 ibland tidigare.
Det mina vänner är ofta min "egentid" nuförtiden. Emellanåt så orkar man ta sig iväg själv när M gör nånting, sisådär 2 timmar en gång i månaden. Sist var i söndags när jag och pappa var på bio. 2 timmar utan bebis är som en evighet på både gott och ont. Men bättre förälder det blir man helt klart.
Mina prioriteringar är helt klart familjen nu, det sömn och studier, sen försöker man ha kontakt och träffa vänner när man har tid och ork. Det bästa är ju om man kan göra det på dagtider, tillsammans med J annars så är det svårt. Då både jag och J blir trötta relativt tidigt. Så aktiviteter på kvällarna drar jag mig mer och mer för. Kan M ta J så funkar det annars så får jag avstå helt enkelt.
Att vara ute och festa är just nu helt ointressant för mig.
Detta är inget klagoinlägg. Jag älskar tiden som jag spenderar med J. Det är givande och häftigt att se vårat lilla pyre utvecklas. Jag mer kan konstatera att jag innan jag fick barn inte greppade att i stort sett all tid går åt till den lilla. Men hur ska man kunna göra det? det går inte (för mig ivaf) att föreställa sig hur det är att ha hand om en liten 24 timmar om dygnet. Vaknar bebisen och vill ha mat, då lär du mata, är bebis pigg och vill upp så är det bara att släpa sig ur sängen och slå på kaffet och smila upp sig inför en ny dag.
Sen är det ju även så att när jag gör saker själv så är det aldrig utan dåligt samvete, för det innebär juh att det är M som får vara med J själv och lets face it allting är mycket lättare när man är två hemma. Dels det , sen tycker jag att det är viktigt att vi gör saker hela familjen.
Så vad skulle jag vilja göra om jag fick mer tid då? Först och främst så skulle jag lägga den på mig och maken och vårat förhållande. Inget snack om saken! Sen skulle jag vilja få läsa en skönlitterär bok utan avbrott, samt få komma iväg och träna.
Långt långt ned på listan kommer festa, av den enkla anledningen att det är så grymt jobbigt att vara bakis och sömnstörd när man har en liten att ta hand om.
Men som sagt J väger upp allting och jag ångrar inte det förändringar det innebär att skaffa barn. Jag var "klar" med mitt egocentrerade liv innan vi fick J. Jag hade gjort det jag ville göra för att känna mig redo att skaffa barn. Jag saknar inte krogen, jag saknar inte fyllan speciellt. Saknar jag nåt så är det en rolig fest med mina vänner. Men det kommer tid för det med.
Som sagt detta är inget klagoinlägg utan bara ett konsaterande. Jag har mindre tid för det mesta och så kommer det vara nu framöver. Hur länge vet jag faktiskt inte, kanske för alltid? Hur som så är det så livet är, en ständig förändring med allt det positiva samt det negativa som det innebär
