En öppen känslokanal

Just nu verkar jag vara som ett öppet sår i graviditeten. Bölar för verkligen ingenting och tycker att det mesta är lite grått och trist just nu.
Vi var till barnmorskan igår och hon sa att jag behöver ta tag i det där psykologsamtalet. Så idag har jag äntligen ringt och dom hör av sig om en tid. Ett samtal som jag har dragit på.
Känndes konstigt när barnmorskan stod över mig innan hon skulle kolla bebis hjärtslag och sa att jag varit med om mycket och menade på att det inte skall ignoreras.
Själv ser jag det inte så jag brukar fokusera på allt det bra som jag varit med om allt som varit positivt. Vidare så jämför jag även mig med dom som har haft det värre och dom som jag vet har det mycket tuffare. Jag har liksom ingen anledning att klaga.
Men det är ju lite så att stora omställningar i livet drar fram annat som ligger och gnager som man inte riktigt är klar med. Inget jag tänker blogga om för för mig så är det för personligt.
Men jag inser att jag och psykologen som jag ska träffa har en hel del att prata om.

Vidare vill jag tacka fina Sassi för samtalet häromdagen. Jag blev verkligen stärkt. Det är så fint att ha människor runtomkring som tror och stöttar när jag är liten och svag och fundersam över hur f*n jag ska klara av vissa bitar.
Nej nu ska jag hoppa in i duschen och ta på mig min fina nya tunika och lite smink, för jag ska träffa bästaste Elisabeth på stan för lunch. Sen behöver jag komma ut i solljuset också. Jag blir ju alltid mer deppig på hösten, så då gäller det att jag får i mig solljus

Saker som är bra

Egentligen skulle jag väl skriva om att jag ramlade för en vecka sen samt valet på den riktiga bloggen, men jag som orkar inte riktigt det =P
Jag ramlade på magen. Bebis mår bra. Vi har varit på förlossningen kollat kurvan, samt kollat bebben med ultraljud. Den har det bra därinne inga problem alltså. Vidare fick jag skrubbsår och bulor i ansiktet samt ligament í höger foten som fått sig en smäll. Så nu är det kryckor och linda som gäller. Men det går framåt dag för dag. Jag kan röra mig lite mera och lite mera utan att det gör ont.
Den 27/9 är jag inne i månad 7, är i vecka 30 nu. Det börjar bli lite jobbigt att sitta i olika ställningar och pyret har en tendens att sparka på magen där jag är kittlig.
Så får jag hälsbränna ibland efter att jag ätit, men inte efter varje måltid det varierar och är inte så farligt.
Vikten håller sig på +11 kg vilket det har gjort nu i snart 3 veckor. Det känns väldigt skönt för mig måste jag erkänna. Drömsecnariot vore juh om jag bara ökade +4 kg. Men rent realistiskt så har jag hela tiden trott att jag kommer att gå upp minst 20 kg och så blir det säkert. Men jag är glad för att jag inte har hamnat där än. Ju mindre jag kan lägga på mig desto lättare blir det sen.
Ja jag vet att jag är ytlig men jag vill vara en frisk mamma som orkar med sitt barn samt livet. Dvs jag vill inte dras med övervikt för hälsans skull samt för mitt barns skull.
Sen så antar jag att jag kommer att få mer mage än vad jag har haft tidigare efter den här graviditeten, då det är där som kilona satt sig. Men men det är bara att acceptera och börja jobba med situpsen så snart det går. Om inte annat för att ryggen behöver det då jag även vill kunna orka lyfta mitt barn när det blir äldre

Det är dags

Det är dags för mig att dra ner på tempot och börja koncentrera mig på det som komma skall.
Det har varit mycket den senaste tiden. Så nu är det banne mig dags att dra ner på tempot.
Rejält! Jag och M var hos barnmorskan idag och fick lyssna på hjäratat samt mäta magen. Mina värden håller sig bra.
Sen så pratade vi lite om förlossningsrädlsa och hon ska skicka iväg en remiss till auroratemet så att jag får komma upp där och titta och prata och kolla runt på förlossningen.
På onsdag skall jag ringa till psykologen så att jag får en tid hos dom och prata igenom saker och ting. Bättre att jag är förberedd ordentligt. Dvs inte strutsa! Så ska jag fördjupa mig i mina böcker samt ta tag i mina avslappningsövningar.
Dags att börja förbereda sig mentalt helt enkelt!
Som M sa. Det spelar ingen roll vad jag skall göra för något. Är jag påläst och rejält förberedd så blir jag lugnare. Då jag vet att han har rätt, så känns det att det är bara att börja ta tag i detta.
No moore strutsa för min del!