lördag 6 november 2010

En rolig sak i graviditeten: den första okända människa som har klappat mig på magen var Bingo Rimér (eller hur han nu stavas) var inne på Bokia igår där han tydligen signerade böcker. Han charmade nästan på mig en bok jag inte ville ha. Det är charm och sälj det ;) Så blev det såklart bebisprat. Haha

Apropå nåt helt annat så har jag tänkt en hel del på det här med amning. Nu när jag själv väl står där och läser lite om det så märker jag att det känns jäklarns tudelat för mig. Visst bra om det fungerar och bra för bebisen och allt sånt där tjafs. Men jag då? Jag tycker väl nånstans att min kropp har tagits nog i anspråk, jag är lite less på att rent fysiskt tillhöra nån annan på det här sättet. Återigen är vi där. Förbaskat politiskt inkorrekt. Vidare har jag börja läsa om maning och det
får mig snudd på äcklad och väldigt ifrågasättande av alla konstiga ideer. Först och främst, ungar kan inte amma det ska man lära sig. Fine tänkte jag visst det får väl ta en vecka eller två så får man komplettera. I den där jävla broschyren står det att det kan ta några månader. Några månader??? Är pyret så segt då blir det napp. Sorry älskling men så är det! Vidare så verkar det som att man för jösse namn INTE får mata sitt barn med nappflaska de första dagarna om amningen inte kommer igång, utan föräldrarna ska sitta med en sked eller nån jävla mugg. Glöm det säger jag bara! Vi har redan inhandlat nappflaskor!
Och napp är inte att tänka på, gosse det är farligt! Så pratar man runt och märker att många skiter i allt det som ska vara så "jävla bra" för ditt barn. När jag pratade med ma och pa om detta så sa det att det var i princip samma rön som när jag och syster var små. Med andra ord så verkar det vara ett väldigt massa tyckande hit och dit utan riktiga vetenskapliga belägg bakom!
Nej här tänker vi både napp och nappflaska. Och tycker jag att detta är för hemskt och jobbigt så blir det pumpen och ersättning. Sen kan dom där tanterna få säga vad dom vill!
Jag hoppas ju på att allting får bra att det funkar och att jag orkar köra ett halvår (har tre månader som delmål kan jag säga) men sen får det banne mig vara slut på allt sånt där.
Jag längtar tills min kropp är min! För tro inte att du får äta som vanligt när du ammar.
Nej thank you very much! Nu har jag tänkt på nån annan i snart 8 månader i vad det gäller att stoppa i sig. Nu är jag less på det!¨
Vidare så verkar det vara väldigt vanligt att man får pissigt bemötande på BVC, samt att alla säger olika. BLÄ
Jag länkar här till ett gammalt blogginlägg av Linna Johansson som jag tycker beskriver hur jag känner inför amning på ett bra sätt

3 kommentarer:

  1. Hej Ylva, vad skönt att du snart är i mål :), njut av tystheten & möjligheten att läsa böcker nu på slutet. Vad bra att du har en sund inställning till dethär m amning, skitbra att ni köpt nappar & nappflaskor. Jag ångrar bittert att jag inte tryckte in nappen på BB & provade m flaska tidigt! Min dotter har inte fattat hur man tog napp/flaska, vilket lett till att jag varit väldigt bunden de första 6 månaderna samt att hon fortfarande använder mig som napp om nätterna. De barn som inte ammats i min föräldrarargrupp sover allra bäst. Man kan äta det mesta när man ammar, det är inte vetenskapligt belagt att bebben får ont i magen av choklad, jordgubbar osv, däremot är många bebisar komjölksallergiker & det är en annan femma. Dessutom kan man dricka 2 glas vin när man ammar, enligt lmv. Om man nu ska se till nåt positivt m amning är det ju att det är smidigt (slipper gå upp mitt i natten & värma vtn) & billigt. Jag kommer nog att amma mitt nästa barn också, men då kommer jag definitivt att introducera flaskan & nappan tidigt.

    Kram & lycka till & ha inte för mkt förväntningar hur det kommer att bli.

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!
    Tack för peppingen :) Jag har samlat på mig info kring de flesta mammor runtomkring. För en del har det gått kanoners att amma,en kompis har ju precis som du introducerat napp och dylikt försent, vilket hon inte tänker göra med nästa barn, så då har man den lärdomen där. för syster funkade det inte alls att amma då hennes son hade för kort tunga och fick inte i sig, så där funkade det inte helt enkelt.
    Man är som en svamp nu och försöker samla på sig andras erfarenheter då det känns som att dessa är mer relaterade till verkligheten, än vad det kan vara hos BVC...
    Jag ska ta till mig ditt råd om njuta av tystnaden samt läsning av böcker ;)
    Vissa dagar tycker jag att det är urmysigt att bara få gå omkring som en barbamamma och göra det jag orkar med. Andra dagar är jag bara frustrerad över att orken i kroppen inte finns.

    Förväntningar har jag inte direkt, förutom att jag tror att det kommer att bli jobbigt att ställa om sig. Att jag kommer vara trött och smådisträ men att vi kommer att fixa allting tillsammans jag och Max. Jag har lite inställningen att man tar dagen som den kommer. Vilket är ett råd som jag bär med mig från syrran. Sen har man har ju ingen aning! det kan bli kolikbarn, man kanske blir deprimerad själv, ungen kanske är en ängel som bara sover.
    Helt enkelt man får se vad det blir och anpassa sig efter det :)
    Stor kram!

    SvaraRadera
  3. Ja du Ylva, det där med amning...
    Det är svårt att veta innan vad man tycker om det. En del tycker att det är jättemysigt och har inga som helst problem med det. Själv mådde jag psykiskt dåligt av att amma. Jag tyckte att det var rent sagt obehagligt och jag kände mig aldrig bekväm med det, och framförallt inte framför andra, oavsett om det var vänner eller familj eller främlingar. Att gå på stan var ett ångestmoment som inkluderade jag jag satt intryckt på en äcklig allmän toalett och ammade ;P haha
    Efter 4 månader gav jag upp och kände mig som en dålig mamma, mest för att min barnmorska snörpte på munnen och tyckte att jag inte såg till mitt barns bästa. Så här i efterhand säger jag bara fuck you barnmorska! :p Mitt barn mår bättre utan en sönderstressad mamma med obehagskänslor! Om jag skaffar fler barn så har jag lärt mig och kan stå på mig. Så vad jag vill säga är: Ge det ett försök, se hur du känner inför det. Ge inte upp i första taget, det är en ny (lite konstig) situation och det kan göra lite ont i början, men efter ett tag kanske du tycker att det är okej, kanske till och med mysigt. Men om du inte gör det, lyssna till dig själv och inte till någon annan (framförallt inte sura barnmorskor.

    SvaraRadera