Det är extra känslosamt just nu

Jag var hos psykologen och pratade förra veckan. Vi kommer nog att fortsätta ett tag hon och jag. Både före bebis samt efter bebis.
Så nu är det en härlig kombination här hemma: gravid hormoner samt massa gamal skit som kommer upp som gör vad? Jo att jag storbölar som en idiot för absolut ingenting!
Jag har en teori om att när man blir på tjocken så går man tillbaka lite i utvecklingen känslomässigt. Jag är ju en sån person som fick lära mig att bli arg. Innan jag gjorde det så bölade jag även när jag blev arg. Mycket, mycket frustrerande. Så där är vi nu igen.
Så känner jag mig såklart urfånig och bölar bara ändåmera. Eller tycker att M är helt fantastisk som står ut med mig, så då bölar jag lite till.
Det vi pratar om nu hos psykologen kommer jag inte skriva om på bloggen. Jag vill inte att alla ska veta allt. Jag kan däremot se att mitt dåliga shopping beteende samt att mina ätstörningar är ett symptom på de riktiga probelm som vi skall ta itu med.
Exempelvis igår efter att jag hade bölat klart så ville jag naturligtvis trösta mig själv (jag har insett att jag har ett behov att trösta mig själv.) shopping 20 på kvällen funkar ju inte. Jag hade kunnat trösta mig med götta, men jag ville faktiskt inte. Jag ville få ta reda på vad det är för känsla som jag är ute efter när jag mår sådär och hur kan jag åstadkomma den utan att jag ger mig själv ångest?
Svaret var att jag ville känna mig varm på utsidan och insidan. Så det blev en lång varm dusch, där jag efteråt smörjde in magen med olja, tog på mig varma mysiga kläder. Sist av allt gjorde jag en kopp varm choklad. Så helt bort från göttat blev det inte. Men det blev samtidigt inte det där hetsätandet och jag var verkligen inte sugen på te vilket hade kunnat funkat det med.
Träning funkar också för mig för då får jag ur mig allt. Men som det ser ut just nu så är det inte så mycket träning.
Jag kan säga att duschen och den värmande drycken funkade alldelles utmärkt samt att inget av det gav mig ångest över ett dåligt beteende.
Kanske kommer jag nån gång över detta dåliga beteende, kanske aldrig. Nu vet jag ivaf om ett sätt som inte innebär att jag spär på nån form av ångest hos mig själv, så jag väljder att se detta som ett framsteg!