40+2

40+2 idag ingen bebis än så länge med andra ord.

I lördags var det heldag i Hemlingby. Där har dom Ica Maxi, Barnens hus, systemet, din sko, apoteket m.m. Då vi fått en dyr men bra åkpåse i present av ma och pa till pyre, så var vi till barnens hus. blev även skydd till sängen, amningsnapp samt födelsedagspresent + julklapp till systersonen.

Sen var det apoteket, systemet (lite alkoholfri öl) och ica maxi som gällde.

Vi dumpade alla grejerna hemma och åkte sen över till syrran. Där var det julmusik och julpyntande. Det blev en soft kväll. Maken lagade trerätters och jag och syster softade.

Med oss hem sen fick vi en stor låda med bebiskläder samt babywatcher.

Vi har fått låna så grymt mycket grejer av dom: kläder, babyskydd, babysitter, babybjörn och kommer även att få låna spjälsäng vad det lider.

Så väldigt väldigt snällt! Dealen är ju att om dom skaffar en till så delar vi med oss, vilket känns självklart!

Blir det ingen bebbe inatt så ska jag ta en helt hemma dag imorgon och inte sticka näsan utanför dörren. Det beror på att det gör så fruktansvärt ont att röra på sig och det blir faktiskt värre för varje dag som går. Men, men senast torsdag så ska jag ring så att dom får boka ett ultraljud och så får vi se om jag blir igångsatt eller om bebisen hinner att komma innan. Även idag är det innedag kan jag tillägga. Skönt att tufsa runt i lägenheten utan att ha ont. Samtidigt väldigt trist. Jag orkar eller kan knappt göra det som jag vill. Vidare är det i princip snöstorm ute, så lusten att äns ta sig till närmsta affär finns liksom inte. Vill bara ha M nära hela tiden. Blandade känslor. Ena stunden känns det helt oki att tuffla runt som en valross och nästa så vill jag bara störtböla och att pyret ska komma ut nån gång.

Eller fel, jag typ längtar tills februari då jag har läkt ihop och vi kanske fått nån rutin??? Eller att jag ivaf känner den lilla krabaten lite mera....

Man har ju som ingen aning vad som väntar. Förutom att det kommer bli jobbigt, blandade känslor och att vi kommer att sova dåligt. Bebisen är liksom bara en stor abstrakt sak som jag inte kan sätta fingret på alls. Jag har liksom inga förväntningar. Man har ju bara förhoppningar som man vet att de med största sannolikhet inte kommer att införlivas. De enda föräväntningar och deal jag har med M är att jag i januari/februari nån gång i veckan när han är ledig få gå iväg och plugga tre timmar i veckan. OM det går. Vem vet det kanske inte funkar alls??? Hur sjutton ska man veta?? Allt annat är bara suddigt.

Nu till något betydligt roligare. Vi har utsett 2 gudmödrar samt en gudfar till Pyret. Alla dom har tackat ja :)

Jag har valt ut gudmödrarna och har tänkt att jag vill ha två stycken som är så lik mig som möjligt. Kattis och Tove är gudmödrar och Ms bror Micke kommer bli gudfar. Sen är det en till gudfar på G.

Vi vill att pyret skall omges med bra vettiga vuxna som har liknande värderingar som oss. (detta gäller inte bara gudföräldrarna hit räknar vi alla våra vänner skall tilläggas!)

Vi ser det som att det är viktigt att det finns vettiga vuxna i pyrets liv. Då jag själv har haft det i form av en fantastisk farmor och farfar så vet jag hur betydelsefullt det är.

samt att det är fint att veta att det kommer att finnas andra som pyret kan vända sig till om inte h*n känner att det går att prata med oss

Vi är lite extra glada att ni vill bli involverade i pyrets liv. Så vi lär väl planera in nån namngivningsfest till våren och hylla krabaten.

Nej nu ska graviddeppot hoppa in i duschen och köra igång maskinerna med tvätt och disk. Här även tänkt att jag ska laga mat till min kära Make tills han kommer hem. Han har varit så fantastisk och tagit hand om mig och pyret så himla bra under den här graviditeten.

Kan säga att jag är kärare i honom än någonsin och att jag verkligen litar på att han kommer att finnas till för mig samt vårat barn så länge han lever.

Han är helt enkelt bäst