Desto räddare blir jag när nånting inte är som det ska. Maken håller huvudet kallt. För mig är det svårt, så svårt. Och konstigt vore det annars. Det är inte hans kropp och vad han gör som påverkar en annan liten person indirekt. Att bära och ta hand om ett barn i sin kropp, sluta äta sånt man tycker om, ta hand om sig själv både psykiskt och fysiskt så gott det går är nog lätt det mest oegoistiska jag gjort hittills i mitt liv.
En del tycker att det är egoisitiskt att skaffa egna barn då det finns oönskade barn som ingen vill ha och som ingen vill ta hand om. Jag kan lätt köpa det resonemanget och förstå varför man tycker det. Men däremot anser jag inte att någon kan ta ifrån den oegoistiska handling det är att bära på ett barn och se till den individens bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar