Vissa gånger

Tänker både M och jag "hit hur f-n ska vi klara av detta med att bli föräldrar???"

M burkar tänka på alla riktigt pissiga föräldrar som finns och att det där trots allt har blivit bra barn.

Jag börjar tänka lite så nu också.

Annars så pendlar jag mellan shit pommes hur f*n ska jag klara av en förlossning?

Till att det kommer att fixa sig.

Det är nu bara 3½ månad kvar. 15 veckor kvar på dagen.

Om två veckor har jag gått med våran bebis i 6 månader.

Det börjar märkas kan jag säga. På vikten, på tryck både här och där samt på flåset.

Går i vad som vanligen var rask takt utan några som helst problem, så får jag ont samt att jag andas som en asmatiker.

Vidare sparkar bebben mer och mer. När jag ligger, eller som nu sitter framför datorn eller pluggar.

Detta med att bli mamma känns både fantastiskt, svindlande och väldigt läskigt på samma gång. Alla känslor samtidigt. Gulp